2020 års styrelse inom SDHF


Här får du en närmre presentation av de personer som ingår i SDHF:s styrelse 2020.

Namn: Birgitta Forsén Post: Ordförande Invald: 2013

1. Har du haft andra dykrelaterade poster eller positioner?

Efter lite klubbarbete i Dykarklubben Väst valdes jag hösten 1973 till
distriktsordförande i Göteborgs och Bohuslän-Dals distrikt inom Svenska Sportdykarförbundet sedermera Västkustens Sportdykarförbund. Ingick även i SSDF:s Skaldjursutredning, SKUT-74.

2. Vad gjorde att du blev intresserad av dykning?

2. Lärde känna ett gäng dykare däribland min blivande och nuvarande man. Ganska otippat, då jag var en riktig badkruka. Fick möjlighet att ta
dykutbildningen steg för steg i min takt.

3. När började du själv dyka?

3. Detta ledde till att jag började dyka och gjorde mitt premiärdyk
midsommarafton 1968 och sedan var jag fast.

4. Har du något speciellt dykminne du vill berätta om?

4. Har dykt förutom ”hemma” på västkusten och i Norge bl a varit på Grönland och dykt (1980) samt gjort många dykresor till Röda Havet speciellt till Sudan under en period av 30 år. Har slutat dyka i kalla vatten och även slutat fotografera (Det finns bättre fotografer i familjen).
Numera går resorna till Indonesien dit vi ständigt återkommer. Att välja ett speciellt minne är helt omöjligt. De flesta dyken har bjudit på spännande och roliga upplevelser.

5. Hur kom det sig att du blev intresserad av dykhistoria?

5. Blev egentligen ”inlurad” i SDHF och mötte där många gamla vänner från SSDF och 70-talet. Kom att bli mer och mer fascinerad över Dyktankhusets historia och alla föremål, som finns där. Njuter av den stora kunskap som finns bland våra medlemmar och som de delar med sig. Lyssnar och lär hela tiden.

6. Vad hoppas du av framtiden för SDHF?

6. Att kunna bygga ut Dyktankhuset och ge det möjlighet att bli ett eget museum och därigenom kunna låta våra föremål komma till sin rätt. Vi skulle vara perfekt länk/komplement till Vasamuseet, Sjöhistoriska Museet och det nya vrakmuseet.

7. Något annat du vill tillägga?

7. Nej

Namn: Kent Forsén Post: Ledamot Invald: 2015

1. Har du haft andra dykrelaterade poster eller positioner?

1. Var 1967 ordförande i Distrikt Väst, en sammanslutning för Västkustens sportdykare. Vid Sportdykarriksdagen samma år ombads jag av Svenska Sportdykarförbundet,SSDF att samla in information om sportdykare och hummer då vi utsatts för en osmaklig förtalskampanj av Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund, SVC där man beskyllde sportdykarna för att stjäla skaldjur ur fiskarnas redskap. Vid tidpunkten för denna inventering fanns inget sådant fall!

Var under perioden 1973-81 lokalredaktör på Västkusten för SSDF:s tidning Sportdykaren, samtidigt som min fru Birgitta kallad ”Snuffan” var distriktsordförande för Västkustens Sportdykarförbund (VSDF). Var ordförande för Skaldjursutredningen (SKUT-74).

2. Vad gjorde att du blev intresserad av dykning?

2. Mitt intresse för dykning föddes när jag varje lördag i början av 1950-talet fick följa med min pappa till Rehnströmska badet (även kallat Ägget) i Göteborg. 1954 var där ett gäng unga män som testade utrustning som gjorde att man kunde andas under vatten, vilket tilldrog sig stor uppmärksamhet. Jag blev fullständigt fångad av vad dessa män höll på med. Detta var förberedelserna för Expedition Röda Havet. 

3. När började du själv dyka?

3. Jag lärde mig att dyka 1958 och min mentor var Ingvar Elfström som tillsammans med Dennis Österlund samma år startade Sveriges första dykbutik, Aqua-Sport i Göteborg.

4. Har du något speciellt dykminne du vill berätta om?

4. Har varit en mycket aktiv sportdykare. Började ta med kamera under vattenytan 1965.

Intresset för resor utanför Sverige tog vid, först till Norge och därefter till Kanarieöarna. Dök och fotograferade i Röda Havet första gången 1966. Gjorde 1980 den första svenska dykarexpeditionen till Grönlands västkust (Disko-bukten). Har under årens lopp varit i ett stort antal länder och dykt. Under en 30-årsperiod främst i Egypten och Sudan. Under de senaste 20 åren framförallt i Kanada (British Columbia) och på flera platser i Indonesien. Det som lockar är framförallt fascinerande oförstörd marin natur.

Dykminnena är otaliga och jag ska begränsa mig till ett, som kunde sluta riktigt illa men inte gjorde så. Det var vid Revhammaren utanför Kristiansund i Norge. Vi var nere på 55 m djup för att fotografera blomkålskorall.

Hade vid tillfället en lånad torrdräkt. Vid uppstigningen, på ca 45 m djup, började hastigheten att accelerera – den intryckta utblåsningsventilen hade inte kapacitet att släppa ut tillräckligt med luft ur dräkten ! Hastigheten uppåt ökade alltmer. Att öppna halstätning eller handskar för att få ut luft fanns inte i tankarna. Jag flöt upp som en kork. Väl uppe på ytan guppade jag en stund och var riktigt rädd. Kom då ihåg bland det första jag lärde av Ingvar Elfström  –  ”gå aldrig upp i vattnet fortare än de minsta bubblorna”. Det minskade inte rädslan och jag hade hela tiden en hand krampaktigt tryckande på den felkonstruerade utloppsventilen men var övertygad om att det hela inte skulle sluta väl. Efter några minuter på ytan hade luften i dräkten dock minskat och jag beslöt att dyka ner igen. På ca 40 m kändes allt normalt och jag kunde göra uppstigningen.

Med kamera under ena armen och en sten under den andra, bokstavligen kröp jag upp på botten långsamt mot ytan. Efter den incidenten  – aldrig mer en lånad dykardräkt !

5. Hur kom det sig att du blev intresserad av dykhistoria?

5. Intresset för dykhistoria har alltid funnits latent men blev mer aktuellt i samband med att jag tillfrågades om jag kunde tänka mig att vara med i SDHF:s styrelse där min fru Birgitta blivit vald till ordförande. Det geografiska avståndet till Dyktankhuset är dock en praktisk olägenhet för att kunna vara lika aktiv som de guider som är bosatta i Stockholms-området, när det gäller att ta emot besökare i Dyktankhuset.

6. Vad hoppas du av framtiden för SDHF?

6. Det är min förhoppning och mål att vi ska hitta en eller flera sponsorer så att ett modernt dykmuseum kan uppföras i direkt anslutning till Dyktankhuset. Ett dykmuseum är en naturlig länk mellan Vasamuseet, Sjöhistoriska museet och Vrakmuseet. Sverige skulle ha stor glädje av ett dykmuseum som kan exponera hela det svenska dykerihistoriska kulturarvet. Detta är en pusselbit som saknas.

7. Något annat du vill tillägga?

7. Nej

Namn: Hans Örnhagen Post: Adjungerad, hedersmedlem Invald: 1979

1. Har du haft andra dykrelaterade poster eller positioner?

Har varit yrkesmässigt aktiv inom dykerimedicinsk forskning sedan 1968 och som en följd av detta även innehaft styrelseuppdrag i flera dykerimediciskt orienterade organisationer som SANMA, EUBS, UHMS, EDTC och SSDF. Var förbundsläkare i SSDF mellan 1981 och 2019. Då jag gick i pension 2004 var jag forskningschef med ansvar för dykeri-och ubåtsmedicinsk forskning vid Totalförsvarets forskningsinstitut. Sedan pensioneringen arbetar jag som konsult och föreläsare i dykerimedicin

2. Vad gjorde att du blev intresserad av dykning?

2. En föreläsning av Claes Lundgren, om vätskeandning och en demonstration av ett experiment med en vätskeandande mus på fysiologiska institutionen i Lund i oktober 1967 imponerade på mig, då medicinstudent, så totalt att jag sedan skrev uppsats i ämnet och därefter fick en möjlighet att göra en forskarkarriär inom ämnet dykerimedicin.

3. När började du själv dyka?

3. Efter några år med forskning, teoriläsning och verksamhet i tryckkammare bestämde jag mig för att själv prova dykning i vatten och 1972 fick jag mitt 2-stjärniga CMAS cert.

4. Har du något speciellt dykminne du vill berätta om?

4. Jag har inte dykt speciellt mycket, men provat på dykning i både tropiska och nordiska vatten. Ett av de dyk, som givet det bästa minnet, var nog i samband med en EUBS-konferens 1989 i dykerimedicin i Trondheim. I det så kallade sociala programmet ingick en resa till Hitra där gruppen erbjöds dykpaket och övernattning. Min dotter Sassa var med och vi dök bland annat i klarblått vatten på en sandbotten på c:a 25 m djup där vi plockade pilgrimsmusslor som stod på en meters avstånd på botten. Musslorna anrättades och avnjöts på kvällen i gott sällskap på pensionatet där vi bodde.

5. Hur kom det sig att du blev intresserad av dykhistoria?

5. När jag som marinläkare 1979 fick veta att man skulle riva gamla dyktankhuset på Djurgården i Stockholm kontaktade jag fartygschefen på HMS Belos Kk Bo Cassel i samband med en tjänstgöring ombord och tillsammans tog vi fram en plan för hur man skulle kunna rädda Dyktankhuset. Häri ingick skapandet av en Svensk dykerihistorisk förening. I och med detta skapades intresset för dykerihistoria som sedan vuxit sig allt starkare.

6. Vad hoppas du av framtiden för SDHF?

6. Min förhoppning för framtiden är att SDHF ”Vision framtiden”, med en tillbyggnad av Dyktankhuset, kan förverkligas så att de föremål vi har samlat kan visas på ett mer pedagogiskt sätt.

7. Något annat du vill tillägga?

7. Nej

OBS Nedanstående skall bort innan publicering.

Namn: Pär Svensson Post: Webbmaster “Invald”: 2019

1. Har du haft andra dykrelaterade poster eller positioner?

1. Sekreterare OSDK Calypso, Sekreterare Smålands SportdykarFörbund, Klubbinstruktör OSDK Calypso, Instruktör Handicapped Scuba Association, Instruktör, 3*-CMAS/SSDF, Nitrox-instruktör NAUI, Räddningsdykare Sjöfartsverket, Ordförande för SSDF:s tekniska komitte. Ansvarig för SSDF:s utveckling inom SISU (på SISU-sidan), Eget dykföretag som arbetade med dykutbildning, försäljning och dykuppdrag.

2. Vad gjorde att du blev intresserad av dykning?

2. Jag har alltid varit intresserad av havet, men min karriär inom dykning kan beskrivas som kantad av misslyckanden.1975 tänkte jag ta Sportdykarcertifikat i Kalmar där jag då bodde. Jag gick till en träning och fick låna fridykarutrustning. Tommy, dagens tränare, körde fullständigt skiten ur mig och jag återvände aldrig. Året efter hade jag flyttat till Oskarshamn och anmälde mig till en dykkurs där. Den var betydligt snällare i upplägg. Efter kursen frågade jag instruktören Björn om jag kunde få hjälpa till på nästa kurs, jag såg det som en möjlighet att lära mig mera. Jag fick ok och när nästa kurs startade satt där sju elever och jag. Instruktören Björn visade sig inte under hela kursen.

Även om de deltagare jag undervisat blev godkända av SSDF ville jag skaffa mig behörighet som dykinstruktör. Jag genomgick SSDF:s 2-* och därefter 3-* instruktörsutbildning, samt engagerade mig i Smålands Sportdykarförbund där jag blev sekreterare. Någon gång därefter ”upptäcktes” jag av Tomas Jangvik som då jobbade som konsulent på SSDF och vi inledde ett samarbete beträffande dykning och dykutbildning som, med tiden, ledde till att han föreslog mig som ordförande för SSDF:s tekniska kommite. Ett uppdrag jag avsade mig eftet ett par år på grund av en schism med styrelsen, Tomas och min vänskap består dock än i dag. Därefter kom ytterliggare två misslyckanden, på 1990-talet försökte jag, som av marinen godkänd tungdykare, att starta Sveriges första, icke militära utbildning till yrkesdykare. Svenska Marinen ansåg att jag hade kompetensen, men avslog med motiveringen att ”min” utbildningsplan vida överskred marinens. Nästa misslyckande var under början av 2000-talet. Jag fick, efter en tidningsartikel, en idé om att starta upp en universitetsutbilning i marinbiologi i Sudan. Målet var att rädda och bevara korallreven i Sudans del av Röda Havet. Linköpings universitet, där jag då jobbade samt Sudans regering och skolministrerium var positiva till idén, men återigen var det svenska marinen som sade nej. I mtt förslag ingick att Svenska Marinen i stället för att förstöra sitt dykmaterial när de ansåg det utrangerat, skulle ställa det till projektets förfogande, men de vägrade.

3. När började du själv dyka?

3. Besvarat ovan, men årtalet var 1976.

4. Har du något speciellt dykminne du vill berätta om?

4. Jag har dykt i bassäng, nordiska, subtropiska och tropiska vatten. I bassäng, dykning i Kolmårdens delfinarium. I nordiska vatten var den häftigaste upplevelsen straxt söder om Västervik, där jag hade min dykutbildningsplats för de som gick på ambulansutbildning på Tjusts gymnasium, numera nedlagt. Jag gjorde ett ensamdyk på platsen och simmade ut till en liten ö eller kobbe. På andra sidan ön befann jag mig plötsligt mitt i ett stim av tusentals strömmingar! Subtropiska vatten. Röda Havet, i närheten av Hurghada. Jag stannade upp och tittade på en clownfisk. Den hade simmat ut från sitt bo i en mjukkarall som är giftig för alla utom just clownfiskar. Så låg vi där och tittade på varandra, den fem centimeter, jag 182. Då gick den plötsligt till anfall och bet mig i underläppen. Tropiska vatten, snorkling bland ett tiotal valhajar utanför ön Cebu i Filippinerna.

5. Hur kom det sig att du blev intresserad av dykhistoria?

5. Här måste jag säga att jag är lite sur på vännen Tomas Jangvik. Han har varit medlem i SDHF länge, men aldrig nämnt om SDHF till mig förrän de behövde en ny webbmaster. Så mitt intresse bygger i huvusak på att jag vill skapa en svensk intressant dykhistorisk webbplats på internet.

6. Vad hoppas du av framtiden för SDHF?

6. Min ambition är att skapa en internetplats som är intressant både för svenska och internationella besökare som är intresserade av dykhistoria och därmed göra den och intresset för SDHF större. Om jag lyckas? Vi får se.

7. Något annat du vill tillägga?

7. Jag är inte medlem i SDHF. Jag bor sedan flera år i Thailand och har väldigt lite kontakt med Sverige. Jag har inte varit där under de senaste sex åren och dess förinnan också väldgt lite då jag tillbringade mesta delen av senare delen av 2000-talet i Kina, på Fillipinerna och i Norge, förutom Thailand. Så det mest rätta är väl att säga att jag inte befunnit mig i Sveige mer än tillfälligtvis sedan 2011. Lägg där till att jag jag under 2003 till 2008 jobbade något mer än halvtid på det tekniska universitetet Politecnico di Milano i Italien och min tid i Sverige under 2000-talet blir relativt begränsad.