Innehållsförteckning: (Klicka på färgmarkering för att öppna eller ladda ner)
- DYKARLEDARENS SPALT SENHÖSTEN 2012 Signallinan 30 Ladda ner hela tidningen nr 30 som pdf (5 Mb)
- DYKARLEDARENS SPALT SOMMAREN 2012 Signallinan 29 Ladda ner hela tidningen nr 29 som pdf (5,2Mb)
- DYKARLEDARENS SPALT SENHÖSTEN 2011 Signallinan 28 Ladda ner hela tidningen nr 28 som pdf (5,8Mb)
- DYKARLEDARENS SPALT SOMMAREN 2011 Signallinan 27 Ladda ner hela tidningen nr 27 som pdf (6,9Mb)
- DYKARLEDARENS SPALT SENHÖSTEN 2010 Signallinan 26 Ladda ner hela tidningen nr 26 som pdf (3,6Mb)
- DYKARLEDARENS SPALT SOMMAREN 2010 Signallinan 25 Ladda ner hela tidningen nr 25 som pdf (4,3Mb)
- DYKARLEDARENS SPALT SENHÖSTEN 2009 Signallinan 24 Ladda ner hela tidningen nr 24 som pdf (4,3Mb)
- DYKARLEDARENS SPALT SOMMAREN 2009 Signallinan 23 Ladda ner hela tidningen nr 23 som pdf (2,5Mb)
- DYKARLEDARENS SPALT SENHÖSTEN 2008 Signallinan 22
- DYKARLEDARENS SPALT SOMMAREN 2008 Signallinan 21
- DYKARLEDARENS SPALT SENHÖSTEN 2007 Signallinan 20
- DYKARLEDARENS SPALT FÖRSOMMAREN 2007 Signallinan 19
- DYKARLEDARENS SPALT SENHÖSTEN 2006 Signallinan 18
- DYKARLEDARENS SPALT SOMMAREN 2006 Signallinan 17
- DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 2006 Signallinan 16
- DYKARLEDARENS SPALT HÖSTEN 2005 Signallinan 15
- DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 2005 Signallinan 14
- DYKARLEDARENS SPALT SENHÖSTEN 2004 Signallinan 13
- DYKARLEDARENS SPALT SOMMAREN 2004 Signallinan 12
- DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 2004 Signallinan 11
- DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 2003 Signallinan 10
- DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 2002 Signallinan 9
- DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 2001 Signallinan 8
- DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 2000 Signallinan 7
- DYKARLEDARENS SPALT HÖSTEN 1999 Signallinan 6
- DYKARLEDARENS SPALT HÖSTEN 1998 Signallinan 5
- DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 1998 Signallinan 4
- FÖRSÖK ATT RÄDDA MARINENS TUNGDYKARBÅT 1309 TILL EFTERVÄRLDEN SOM OBJEKT VID TANKHUSET
DYKARLEDAREN SENHÖSTEN 2004 (Nr 13)
Vintern står för dörren och vi står i begrepp att lämna ytterligare ett år bakom oss. Om jag tillåter mig att summera så tror jag att detta har varit ett av de bättre åren. Skälen är flera.
- Ubåtsvapnets 100-årsjubileum innebar att vi i år haft fler besökare än något år tidigare.
- Rebreatherdagen genomfördes i september och eftersom det var andra gången räknar vi nu med att den är en årlig tradition.
- Bland traditionerna räknar vi också deltagandet i Skeppsholmsdagen.
- Vi hade besök av Historical Diving Society i våras och deras bok om den svenske dykaren och vetenskapsmannen Mårten Trivald har kommit ut.
- Vi har dessutom belönats med ”The Nautec Award” för vårt arbete att rädda Dyktankhuset från rivning och istället omvandla det till ett museum för svensk dykerihistoria.
Trots alla glädjeämnen så kvarstår de två största problemen. Det första är att finna fler aktiva medlemmar för öppethållande, för bidrag till Signallinan och för arbete med mindre projekt vid Dyktankhuset.
Det andra är att finna utrymme för att kunna visa de föremål vi har på ett mer ändamålsenligt sätt. Idéer och planer finns, men det krävs också pengar och vi måste engagera oss i den jakt på pengar som krävs. Den tid är förbi när man kunde sitta och vänta på att någon rik mecenat skulle gå förbi och tycka att det man håller på med verkar trevligt och kanske borde få lite pengar. Jag vill dock i detta sammanhang passa på att nämna att vi i augusti fick ett större ekonomiskt bidrag från Skotland från en forskare, Valerie Flook, som sett vårt museum vid besök i Stockholm och som ville hjälpa oss på traven.
Året 2005 hoppas jag kommer att innebära ytterligare aktiviteter som stärker vår roll som museum i Stockholm och Sverige.
En fortlöpande bevakning av dykeriutrustning som tas ur bruk kräver allas våra aktiva öron och ögon. Får Du höra talas om att någon tänker byta till nyare utrustning så hör av Dig. Det gäller även om Du får syn på dykerihistoriskt intressant material som ”bara ligger” utan att verkar vara tillvarataget. Det gäller inte bara andningsapparatur och hjälmar utan också i hög grad dokument och fotografier. Av högsta prioritet just nu är en så kallad ”Karlskronahjälm” dvs en kopparhjälm av den typ som tillverkades för svenska marinen i ett 40-tal exemplar. Om sedan någon ”springer på” en hjälm av typ ”Fanehjelm” vore det en succé.
Innan jag hänfaller till alltför yviga drömmar vill jag passa på att tacka alla som hjälpt till att göra 2004 till ett av våra bästa år. Utan aktiva medlemmar blir SDHF bara en bokstavskombination på papper. De minnen och upplevelser som besökare vid Dyktankhuset, genom ert arbete, får med sig är vår belöning och innebär förhoppningsvis att vi blir mer kända och att vi på så sätt kan få bättre ekonomi och därigenom förbättra vårt museum.
GOD JUL och GOTT NYTT ÅR
Hans
Denna dykarledare måste tyvärr börja med ett tråkigt meddelande. Kk Bo Cassel, vår hedersledamot och sekreterare sedan föreningens start 1979 har gått bort. Utan Bo Cassel är det tveksamt om vi kunnat rädda Dyktankhuset 1979. Bo Cassel har därför betytt oerhört mycket för vår förening och saknaden är stor. I detta nummer finns den runa som publicerades i dagstidningarna och Kk Göran Romares minnesord vid begravningen. I detta nummer finns också den text Bo Cassel skrev till HDS bok om Mårten Triewald. Detta kom att bli den mycket aktive Bo Cassels sista manuskript.
Bo Cassels anhöriga har bett mig att till medlemmarna i SDHF framföra sitt stora tack för den hedersbetygelse som SDHF visade i samband med begravningen.
Halva året har snart gått och knappt har förväntan på längre och varma dagar hunnit infrias förrän det vänder och vi går mot vinter igen. Lyckligtvis har vi under våren hunnit med en del vad avser Dyktankhuset och SDHF. Årsmötet var hyfsat välbesökt och vi kunde fatta en del beslut bland annat en stadgeändring som underlättar kontinuitet i styrelsen vid byte av befattningshavare. Protokollet finns återgivet på annan plats.
Två dagar i maj hade vi besök av Historical Diving Society från England. Det var imponerande att höra och se hur seriöst de arbetar för att dokumentera äldre dykeri. Just nu håller man på med en bok om den svenske vetenskapsmannen och uppfinnaren Mårten Triewald. Om planerna håller skall den komma ut i höst. Vi kommer naturligtvis att ta hem några exemplar för vidareförsäljning. Perfekt julklapp kan man tänka, om den kommer i tid. Redan nu kan ni på Dyktankhuset köpa VHS-kasetter om den svenske pärldykaren Victor Berge som presenteras inne i tidningen. Två böcker om ubåtar finns också presenterade, vilket är naturligt eftersom ubåtsvapnet i år fyller 100 år. Vi firar jubilaren genom att ha öppet varje dag i jubileumsveckan 14 – 22/8. den som vill vara med och hjälpa till kontaktar Claes Lindemark på tel 0455-13177.
Steven Eriksson har genomfört vår andel av Skärgårdsmässan. Vid denna aktivitet presenterades för första gången i Stockholm det ubåtsgodis som tagits fram till jubileet. Kan vi hoppas på att det blir Sveriges mest sålda ubåt? De som smakat tycker att lakritsubåtarna, med en lätt smak av salmiak är goda. För 10:- får Du en påse med 100g ubåtsmodeller av Sjöormentyp.
I styrelsens plan för 2004 ingår dessutom aktiviteter vid Dyktankhuset i samband med Skeppsholmsdagen i september. Om denna kombineras med en repris på Rebreatherdagen eller ej är i skrivande stund ej klart. Tag kontakt med Carl Wern om Du har några idéer rörande en aktivitet i början av september.
Vi har genom Åke Sundqvists försorg fått färg till ubåtsräddningsklockan. Vad som behövs är en rejäl avtvättning och bättringsmålning. Det skulle vara trevligt om klockan kunde vara nymålad till ubåtsvapnets 100-årsjubileum i vecka 34.
På tal om arbetsdagar beklagar jag att det blev fel datum i rutan i förra numret av Signallinan. Det som gäller är tredje tisdagen i varje månad.
Med önskan om en skön sommar
Hans Örnhagen
|
Å |
ret 2003 försvann utan ett enda nummer av Signallinan. Vi har ingen redaktör i och med att Millis flyttat utomlands. Tack Millis för det flotta nummer 10 (oktober 2002) Du gjorde och lycka till i USA. Vi skall nu försöka åstadkomma en tidning med lite lägre målsättning eftersom vi inser att en tidning är nödvändig för att hålla ihop föreningen och informera medlemmarna samtidigt som vi inser att ingen för närvarande har den tid som behövs för att göra en så elegant tidning som Millis gjorde. Vi är självklart tacksamma för alla bidrag som vi kan få. Kontakta mig så kan vi komma överens om i vilken form vi bäst kan ta emot Ditt bidrag. Ett enkelt e-brev eller diskett i kuvert räcker bra.
För att på enklaste sätt kunna nå medlemmarna vill vi kunna använda e-post. Tyvärr har vi inte ett bra adressregister på era e-postadresser. Får jag föreslå att ni sänder ett enkelt e-brev till vår sekreterare Carl Wern med ärenderaden ”SDHF medlem” så kommer Carl att uppdatera registret så att ni kan få del av de nyhetsbrev vi planerar att sända ut i framtiden. För detaljer se annan plats i tidningen.
Om nu tidningen inte varit så aktiv så har väl övriga aktiviteter på Dyktankhuset varit dess då livligare. För en redogörelse se styrelsens årsberättelse 2003 på annan plats i tidningen.
När jag skriver detta i mitten av januari 2004 kan jag bara med sorgsenhet konstatera att min ledare för nummer 1 av Signallinan 2003 aldrig blev tryckt. Kanske lika bra det, eftersom jag med stor optimism skrev om den möjlighet till arvodering av guider för öppethållande, som vi då diskuterade. Optimismen varade över årsmötet, men när vi skulle sätta planerna i verket till sommaren så hade budgetläget ändrats för Vasamuseet och några pengar blev det aldrig. Jag kan bara beklaga att vi kanske från föreningens sida var för optimistiska och släppte informationen för tidigt, men vi tyckte att vi hade ett informationsbehov i samband med årsmötet i mars. Vi får se hur framtiden utvecklar sig.
Förra året hade vi ett Nordiskt dykerihistoriskt möte (Se artikel på annan plats). Nu pågår planeringen av ett besök av styrelsemedlemmar från Historical Diving Society, London i maj. Vad det kommer att innehålla vet vi inte, men vi hoppas få höra föredrag och att kunna lära av varandra. Vid årsmötet hoppas vi kunna presentera programmet. De olika föreningarna har lite olika profil och aktiviteter. I nästa nummer av Signallinan hoppas vi kunna redovisa ett utförligt reportage från mötet.
Jag hoppas att många får tillfälle att komma till årsmötet den 13 mars. Har vi tur så har våren kanske hunnit en bit på väg och det är varmt och gott i huset även om detta inte brukar vara något problem när vi fyller huset med aktivitet. Programmet kommer att, förutom årsmötesförhandlingarna, innehålla presentation av rebreathermötet och en matbit.
Det gläder mig att konstatera att intresset för dykerihistoria ökar runt om i världen. Ubåtarna är nu lite över 100 år gamla och ubåtsvapen i USA och England har redan firat sina jubileer. I Sverige, som hade en ubåtskonstruktör Thorsten Nordenfelt, som sålde ubåtar till Turkiet redan i slutet av 1880-talet, fick inte något ubåtsvapen förrän 1904 då Hajen (se omslaget) togs i bruk. Detta betyder att år 2004 blir ett stort år för Dyktankhuset. Vi hoppas att kunna hålla öppet för alla som kommer till jubileet, som avses firas i augusti 2004. Jag räknar med att många av er ställer upp och visar vårt Dyktankhus, som ju faktiskt kom till för att tjäna ubåtarnas behov i första hand.
Välkommen till ett nytt år med dykerihistoria
Hans Örnhagen
DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 2003
En ny säsong står för dörren och vi har stora förhoppningar att detta skall kunna bli den bästa sedan vi började. Optimismen grundar sig på att Dyktankhuset, i samband med att ansvaret delvis överfördes från Sjöhistoriska museet till Vasamuseet, fått tillgång till ekonomiska medel för att arvodera personer som håller öppet. Sista ordet är inte sagt och arvodets storlek är inte helt bestämt men personligen tror jag att detta är den katalysator vi behöver för att få igång ett aktivt öppethållande så att vi kan annonsera i pressen för att på det sättet locka besökare. I separat artikel redogörs för bakgrund och principer för ett utvidgat öppethållande.
När jag skriver detta i mitten av januari så pågår planeringen av ett möte mellan styrelserepresentanter för de tre nordiska dykerihistoriska föreningarna. Vad det kommer att innebära och vart det leder vet vi inte men vi hoppas att kunna lära av varandra. De olika föreningarna har lite olika profil och aktiviteter. I nästa nummer av Signallinan kommer ett utförligt reportage från mötet som äger rum i mitten av februari.
Jag hoppas att många får tillfälle att komma till årsmötet den 16 mars. Har vi tur så har våren kanske hunnit en bit på väg och det är varmt och gott i huset. Programmet utöver mötet är ännu inte bestämt men det blir säkert en liten matbit och något intressant föredrag eller film.
Det gläder mig att konstatera att intresset för dykerihistoria ökar runt om i världen. Ubåtarna är nu lite över 100 år gamla och ubåtsvapen i USA och England har redan firat sina jubileer. I Sverige, som hade en ubåtskonstruktör Thorsten Nordenfelt, som sålde ubåtar till Turkiet redan i slutet av 1880-talet (Se nedan Bild från William Scanlan Murphys bok Father of the Submarine från 1987) fick inte något ubåtsvapen förrän 1904 då Hajen togs i bruk. Detta betyder att nästa år blir ett stort år för Dyktankhuset. Vi hoppas att kunna hålla öppet för alla som kommer till jubileet som avses firas i augusti 2004. jag räknar med att många av er ställer upp och visar vårt Dyktankhus som ju faktiskt kom till för att tjäna ubåtarnas behov i första hand.
Välkommen till ett nytt år med dykerihistoria
Hans Örnhagen
DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 2002.
Våren är här och promenadfolket på Djurgården ökar i takt med antalet soltimmar. Det är med tillfredsställelse som vi nu konstaterar att beslutet att ordna med månadsansvariga för öppethållande fungerar och vi har nu en beredskap att möta antalet potentiella besökare som finns bland dem som promenerar förbi Dyktankhuset. Månadsansvarig för mars var Steven Eriksson och för april Robert Hjälte. Maj månad skall jag själv försöka att fixa bemanning för. Juni är Claes Lindemarks månad, under vilken han och hustru Kerstin tar hand om nästan alla helger. Vår sekreterare Lennart Kattel ansvarar för juli och sedan är det upp till föreningens medlemmar att hjälpa till med resten av året. Vi behöver månadsansvariga för månaderna augusti och vidare. Hör gärna av er till mig Jag har lovat att hålla ett register över vilka som har öppet och de som är månadsansvariga. Tel nr 0709-277026 dagtid om ni inte kan ringa kvällstid 0850031224, vilket jag föredrar.
Som ni kan läsa på annat ställe i detta nummer är vår ekonomi god, men vi behöver lite mer pengar för att röra oss med, framför allt för vår tidning, nu när vi fått en ny redaktör. Informationen att vi har en ny redaktör för Signallinan är den bästa nyheten jag har att framföra i denna ledare. Vår nya redaktör är sedan länge välkänd för alla som är intresserade av dykeri. Det är med stora förväntningar som jag välkomnar Millis Keegan, känd från tidningen DYK, till frivilligarbete som redaktör för Signallinan. Känner jag Millis rätt så har hon konstruktiva ideer som kan lyfta vårt medlemsblad till något som kanske kan vara av intresse för en vidare läsekrets. Jag vill inte föregripa redaktörens arbete utan nöjer mig med att hälsa Millis välkommen som redaktör och medarbetare i SDHF.
Stockholm 750 år firas med en festvecka i juni 1 – 8/6 och då vore det trevligt om vi kunde ha öppet även under veckodagarna. Hans Kalla håller i aktiviteterna. Anmäl frivilliginsats till honom på tel 0708-363685. Hans Kalla håller också i aktiviteterna i samband med Skeppsholmsdagarna som inträffar 14 – 15/9. Även här behövs frivilliga. Det vore inte helt fel om vi kunde visa tungdykning vid kajen och besök i räddningsklockan. Alla som har idéer är välkomna. Arbetskvällarna, tredje tisdagen i varje månad är naturliga platsen där planer smids och förvandlas till verklighet.
Tryckkammaren som ligger utanför entrén skall få ett fundament och genom en slump har vi fått en möjlighet att göra något intressant av räddningsklockan. Med mer aktiviteter utanför Dyktankhuset kan vi locka fler besökare.
Även hemsidan utvecklas och det skelett som Robert Hjälte byggt skall nu fyllas av innehåll. När öppethållandet nu förhoppningsvis kan schemaläggas kan vi också få hjälp att annonsera av Sjöhistoriska museet, vilket kan öka antalet besökare. På tal om detta så titta på kartan över Djurgården i telefonkatalogens gula sidor. Här finns nu f.o.m. katalogen 2002 Dyktankhuset inritat, vilket gör det enkelt att beskriva vägen för besökare.
Välkomna till en nytt spännande arbetsår.
Hans Örnhagen
Ordförande SDHF
DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 2001.
Bästa vänner
Det är med stor tillförsikt som jag nu börjar skriva på denna, årets första dykarledare. Orsaken till optimismen är en massa positiva tecken, om inte i skyn så i vår omedelbara närhet. Våren och en hel säsong med öppethållande står för dörren. Redan har vi alla söndagar i April bokade för en specialgrupp som studerar vattenvård. Skolklasser finns bokade för specialvisningar. Vi har en telefon med telefonsvarare som gör att vi nu kan annonsera vårt öppethållande i dagspressen. Allt detta bör leda till att vi i år gör ett ännu bättre resultat än förra året. I styrelseberättelsen och klubbmästarens redovisning kan ni läsa om förra årets aktiviteter och jag hoppas att ni skall lockas att hjälpa till att göra år 2001 till vårt bästa år hitintills.
Tyvärr måste jag också meddela en tråkig nyhet. Anders Muren en av våra hedersmedlemmar har gått bort. En runa med en kort beskrivning av Anders liv finns på annan plats i tidningen.
Hans Kalla arbetar för att kunna genomföra den traditionella aktiviteten ”Dykerihistorisk dag” den 19 maj. Du som är intresserad ring Hans Kalla och kontrollera så att aktiviteten inte har lagts på is på grund av för dåligt deltagande från medlemmarnas sida. Sprid kunskap om dagen, kom och hjälp till, ta med grannar och vänner till en minnesvärd dag på Djurgården.
Sedan förra dykarledaren har vi fått en elegant och typiskt svensk logo en Fanehjelm dykare. Ni ser den på annan plats i tidningen. I och med detta har vi fått ett brevpapper som kan användas i officiella sammanhang. Vi har också fått ett växande embryo till hemsida. Robert Hjälte visade på årsmötet hur den kommer att se ut och fungera. Tanken är att intresserade medlemmar skall kunna gå in och anmäla att de kan hjälpa till att hålla öppet, vilket i sin tur skall göra det möjligt för intresserade besökare att planera besöket vid Dyktankhuset.
Det är min förhoppning att detta nummer av Signallinan skall locka er att komma med ett eget bidrag. Inget bidrag är för litet. Det räcker med ett gammalt foto med en liten förklarande text. Skicka till Pia Wetterfors, Lasse Gustafsson eller mig så ser vi till att det kommer in i tidningen.
Väl mött i Dyktankhuset någon helg eller arbetskväll i sommar
Hans Ö
DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 2000
Det har inte varit någon riktig vinter. Trots detta är det så kallt att det inte är någon njutning att hålla öppet i Dyktankhuset på helgerna, även om det är varmt och skönt inne i huset, eftersom det inte finns någon farstu eller innerdörr Plan finns att arrangera en glasdörr, men den har ännu inte kunnat förverkligas. Detta betyder att vi inte kan räkna med att hålla öppet förrän senare i vår dvs efter årsmötet. Jag ber er ta med almanackor och planer för vår och sommar till årsmötet så att vi kan börja planera för våren. För att få fler besökare måste vi annonsera i pressen och för att annonsera måste vi ha en säker lista med medlemmar som kan hålla öppet. Hur löser vi detta? Låt mig påminna om att vid mötet i oktober i fjol beslöts att deltager man i öppethållande 4 dagar under året så ger detta fritt medlemsskap följande år. Nittonhundra nittionio års hjältar finns på annan plats i denna tidning. På annan plats finns också protokollet från mötet 30 oktober.
Till årsmötet ber jag er också tänka över vad årets Skärgårdsmässa skall innehålla. Orkar vi med arrangemang liknande 1999 med Vattentank för olika typer av dykning, Tungdykning för betalande etc?
Under vintern har ett par specialvisningar för dykarklubbar genomförts. Under våren finns schemalagt visningar för föreläsarna vid Tech-dive 2000 i februari, för delegaterna i STG (Standardiseringsgruppen för dykardräkter) i april, samt för delegater i Undersea and Hyperbaric Medical Society i juni. Detta betyder att vårt Dyktankhus blir känt ute i stora världen vilket vi värdesätter.
På tal om stora världen var Hans Kalla och jag och tittade på Italienska Diving Historical Museum i Ravenna i november 1999. Bilder därifrån finns på annan plats i tidningen. Italien har en större dykindustri och mer omfattande sportdykning än vad vi har och man har därför ett museum som återspeglar detta. Jag kan nämna att man från stranden i Ravenna ser ett oljeborrtorn avteckna sig mot horrisonten. Den dagen vi var där var en del av föreningens medlemmar ute och genomförde tungdykning för en grupp som hade beställt detta till en konferens eller annan typ av möte. Man har till och med givit ut en bok "Il Palombaro Sportivo" som väl får översättas med "Sportdykning med tung utrustning"
Vi har kontakt med vår Danska grannförening med museum på Holmen i Köpenhamn. Preliminära planer finns att försöka ordna en resa dit vid lämplig tidpunkt i höst eller nästa vår. Fundera på hur vi skulle kunna göra ett sådant arrangemang så billigt som möjligt. Frågan kommer att diskuteras vid årsmötet.
Vid vinterns arbetskvällar har accideringen, dvs bokföring och registrering av föremål fortsatt. Vi har också haft julpyntat med adventsstakar i fyra fönster under perioden från advent till 20 dag Knut. Det som står närmast med hög prioritet för de närmaste arbetskvällarna är översättning och komplettering av förklarande texter. Det underlättar betydligt för de som har öppet, om man kan överlämna en liten folder med texter på några olika språk. Hör av Dig om Du vill hjälpa till med detta.
I vintermörkret kom ett kuvert med vackra bilder från undervattensvärlden. Det var Inge Lennmark som i sitt arkiv hittat bilder på bland annat Doppingen. Vi tackar för bilderna och skall så snart som möjligt producera ett material som gör det möjligt för föreningens medlemmar att se bilderna. Några kommer att hamna på hemsidan när den nu blir klar. Tyvärr är det ju så att dygnets timmar inte räcker för allt man förutsatt sig.
Väl mött på årsmötet den 18:e mars
"Dykarledaren"
DYKARLEDARENS SPALT HÖSTEN 1999
Så klarade vi då av det. Att ha invigning och hålla
öppet på helgerna under sommaren. Förutom bilder på
annan plats i denna tidning så finns det bilder på vår
hemsida
www.sdhf.home.sshm.se
Ett stort tack till alla som offrat sin lediga tid för att hjälpa till att förverkliga föreningens mål. Om sanningen skall fram så är det inte bara ett offer att hålla öppet på Dyktankhuset. Man träffar flera intressanta personer som har mycket att berätta och jag har lärt mig en hel del under den tid jag tillbringat på Dyktankhuset. Statistik brukar vara tråkigt, men låt mig berätta att vi hade cirka 60 inbjudna gäster och ungefär lika många betalande gäster vid invigningen den 29 maj. Vi har haft öppet 14 veckoändar och totalt haft ca 400 betalande besökare fram till och med september månad.
Denna statistik lovar gott för framtiden, men det kommer att ställas krav på oss. Vi behöver en bättre information om att vi finns. Planer på en tungdykare på plattform nere vid kajen håller på att bearbetas. Om vi kan få fler att hjälpa till att ta ansvar för öppethållandet kan vi gå ut i pressen och annonsera vårt öppethållande. Vi behöver informationsmaterial på utländska språk framför allt engelska men även finska och estniska baserat på sommarens erfarenheter.
Informationen till besökare skall bli bättre. Ett informationsblad med text som hänvisar till numrerade stationer skall tas fram på svenska och engelska i första hand.
Under höstens arbetskvällar kommer föremålen nu att märkas upp och en innerdörr i glas att monteras så att vi kan ha öppet så att det syns utåt utan att den som vistas i bottenplanet skall behöva frysa. Det senaste tillskottet till museet som monterades vid septembers arbetskväll är en monter med föremål från Arne Zetterströms verksamhet. Det är min förhoppning att vi skall kunna komplettera denna monter med ett spolmunstycke och ett universalverktyg. Ni kommer väl ihåg att den tredje tisdagskvällen i varje månad använder vi för arbeten vid Dyktankhuset. Vi träffas mellan 1800 och ca 22.
Att fundera på för framtiden är om vi orkar med att nästa vår genomföra en aktivitet i samband med Skärgårdsmässan. Det blir ju samtidigt ett årsjubileum så varför inte, men vi behöver frivilliga som anmäler intresse redan nu så att diskussioner och planering kan komma igång så att osäkerhet, stress och jäkt mot slutet kan undvikas.
Glöm inte att vi har möjlighet att mot en mindre avgift öppna Dyktankhuset för föreningar och grupper. För 60:-/person dock minst 10 betalande kan man få disponera Dyktankhuset för några timmar om ansvarig SDHF-medlem arrangerar aktiviteten. För en minimisumma av 1500:- får man dessutom en föreläsning om lämplig föreläsare kan mobiliseras.
Vi ser alla fram mot höstmötet då jag hoppas vi får en chans att träffa gamla och nya medlemmar som på grund av reseavstånd inte kan komma till Dyktankhuset så ofta. Planering för programmet pågår men jag vågar lova redan nu att det blir intressant. Bara besöket i Dyktankhuset blir en upplevelse för den som inte varit där på ett år. I tillägg till detta hoppas vi kunna bjuda på video från invigningen, föredrag om gamla dykare, god mat och mycket mer. Välkomna.
Hans Örnhagen
Ordförande
DYKARLEDARENS SPALT HÖSTEN 1998
Jag har tre aktiviteter att rapportera i detta tredje nummer av Signallinan.
Vi har fortfarande inte fått in någon frivillig kraft som vill
ta sig an att bli "redaktör". Detta betyder att bladet denna gång
är magrare än de tidigare. Signallinan återspeglar föreningens
aktivitetsnivå och alla är välkomna att bidraga.
INFORMATION RÖRANDE TANKHUSET.
Styrelsen för SDHF träffade den 22/9 Anders Björklund och Maths Rigelius från Sjöhistoriska museet för att arbeta fram en handlingsplan för Tankhuset. Sjöhistoriska museet satsar ca 100 000 kr/år fram till och med år 2000. Dessa medel skall användas för hyra till Kungliga Djurgårdsförvaltningen samt för investeringar i huset såsom el- och vatteninstalationer. Elinstalationerna är klara i september och vatten räknar man med skall finnas i huset senare i höst. Målsättningen från Sjöhistoriska museets sida är att Dykeri museet i framtiden skall vara självbärande. Detta betyder att entréavgifter och andra inkomster skall täcka de utgifter som finns. Idag är driftkostnaderna utan personal kostnader beräknade till ca 30 000/år. Om det överhuvud taget skall finnas en chans att lyckas krävs det att föreningens medlemmar ställer upp och hjälper till att ha huset (museet) öppet under veckoändar i framtiden. Om detta är realistiskt återstår att se. Man räknar från museets sida också med att SDHF medlemmar ställer upp och hjälper till med renovering av husets insida och eventuella föremål för att museiplanerna skall kunna förverkligas.
Provöppet och invigning
Som en första preliminär målsättning bestämdes
att vi bör försöka att ha "provöppet" och kanske
genomföra någon typ av invigning i samband med nästa Skärgårdsmässa,
dvs 29 - 30 maj, 1999.
Arbetsaftnar
Hans Lennart Olsson, föremålschef och C-G Olsson, fotochef
vid sjöhistoriska museet skall hjälpa oss med arbetet att åstadkomma
ett museum. Som lämplig aktivitetsdag nämndes tisdagkvällar.
Första tillfället blir tisdagen 17/11. Sjöhistoriska har
då kvällsöppet och vi kan disponera lokal där för
arbete som inte kräver verksamhet i själva tankhuset. Det kan
vara lämpligt att gå igenom gamla foto, göra skärmar,
renovera småsaker etc under den kallaste vintertiden eftersom tankhuset
bara kommer att hållas vid några grader över noll för
att inget skall frysa. Om vi orkar med en eller två tisdagar per
månad får väl framtiden utvisa.
Dessa aktiviteter hoppas jag skall bli välkomna möten och chanser till samvaro för medlemmarna. Anmäl så snart som möjligt till klubbmästaren om Du har möjlighet att hjälpa till. Det är inga bindande löften ni behöver lämna, men det ger oss en möjlighet att göra en rimlighetsbedömning av vad vi kan ta på oss i samband med att skall träffa sjöhistoriska museets folk för att planera vidare. De av oss som har tid och möjlighet att träffas lördagen 17/10 på tankhuset, se separat kallelse, kan diskutera arbetsaftnarnas utformning och målsättning.
I detta sammanhang vill jag påminna om vårt behov av en "redaktör" för vårt nyhetsblad Signallinan. Ännu har ingen hört av sig.
DYKARLEDARENS SPALT VÅREN 1998 Signallinan nr 1.
Bröder och systrar
Vi är nu en grupp på över två hundra personer,
alla med intresse för dykerihistoria. Tack vare frivilliginsatser
håller våra stadgar på att ta form och två mycket
trevliga möten har vi hunnit med sedan föreningen gick ut och
anonserade öppet medlemskap för knappt ett år sedan. Om
vi skall kunna förbli en livskraftig förening behövs aktiviteter
som gör medlemskapet intressant. Förslag på lämpliga
medlemsaktiviteter "emottages därför tacksamt" som det heter.
Signallinan, dvs en liten skrift med information till medlemmarna är
en av de viktigaste faktorerna för att hålla ihop en förening
som rekryterar medlemmar från hela landet. På samma sätt
som jag hoppas att Du uppskattar att läsa lite om gamla tiders dykeri
och vad föreningen har för sig, så hoppas jag att Du inser
att det kan vara just Du som sitter på lite information,som kan vara
trevligt för oss andra att ta del av. Budskapet kan formuleras kort:
"Föreningen är vad dess medlemmar gör den till". Jag inbjuder
därför alla att sända korta notiser, bilder, tidningsklipp,
tips om böcker mm till vår "redaktör". Som ni kanske
förstår är det tills vidare vår tusenkonstnär
och klubbmästare som fyller även denna funktion, men alla inser
att Lasse inte klarar detta ensam i längden. Vi behöver därför
en datorkunnig dykerihistoriskt intresserad person som vill åta sig
att tillsammans med styrelsen producera förslagsvis två nummer
per år av vår tidning Signallinan. Modern IT teknologi
och e-post gör det möjligt att rekrytera redaktör oberoende
av bostadsort så välkommen med Din anmälan.
Frivilligt arbete, behöver inte vara så märkvärdigt. Att berätta om föreningen, att rekrytera en eller flera betalande medlemmar eller hitta en sponsor som kan bidraga med lite pengar till föreningen betyder mycket för våra möjligheter att överleva. Det som jag personligen ser fram mot blir att under sakkunnig ledning få vara med att renovera Tankhuset och åstadkomma det dykerimuseum som vi alla drömmer om. Exakt hur detta skall organiseras vet vi inte idag, men vi håller på attt planera tillsammans med personal från Sjöhistoriska museet. Har vi tur så kan vi berätta mera i nästa nummer eller när vi träffas på mötet 30 maj på Tankhuset.
Med bästa dykarhälsningar
Hans Ö
FÖRSÖK ATT RÄDDA MARINENS TUNGDYKARBÅT 1309 TILL EFTERVÄRLDEN SOM OBJEKT VID TANKHUSET
Nedan återges texten i ett brev som avsändes efter att jag
fått veta att man hade för avsikt att avrusta och sälja
en av de tre tungdykarbåtar som använts av marinen i många
år. Tyvärr ledde inte brevet till något resultat utan
båten lämnades till auktion. Hur det sedan gick vet jag inte.
Svensk Dykerihistorisk Förening
c/o Sjöhistoriska Museet
Stockholm
CMKO Västerhaninge 980503
Statens militärhistoriska museer
Sjöhistoriska museet
Vasamuseet
En brådskande vädjan angående bevarande av Tungdykarbåt för museiändamål.
Det har kommit till vår kännedom att en av de sista kvarvarande tungdykarbåtarna i marinen kommer att säljas genom anbud 980610. Båten representerar ett stort musealt värde i och med att den i många år utgjort en plattform för tungdykeri inom marien och bland annat använts vid bärgningen av Vasa. Tungdykning är en dykform som utövats i snart 150 år, men som nu överges till förmån för andra tekniker vilket innebär att denna typ av utrustning avyttras och riskerar att gå förlorad. Den aktuella tungdykarbåten, som , innehåller både tungdykstation med kompressor och tryckluftförråd samt kammare för ytdekompression och rekompressionsbehandling utgör ett komplett dyksystem och utgör därför ett objekt som bör bevaras för framtiden.
Vårt förslag är att försäljningen 980610 ej genomförs och att båten skänkes till Sjöhistoriska museet, som för närvarande håller på att bygga upp ett dykerihistoriskt museum vid gamla tankhuset på Djurgården, där båten skulle utgöra en värdefull del av samlingarna.
Om båten ej kan skänkas borde en tillfällig placering av båten vid Sjöhistoriska museet, som påtager sig underhållskostnader för båten, vara möjlig.
Som sista möjlighet, efter att alla andra möjligheter provats, anser vi att Sjöhistoriska museet, ensamt eller tillsammans med andra, borde gå in med anbud och försöka köpa in båten för att en viktig del i en försvinnande verksamhet inte skall gå förlorad.
Utan den verksamhet som denna tungdykarbåt representerar hade Vasa aldrig kunnat bärgas.
Med bästa hälsningar
Hans Örnhagen
Ordförande
FÖREMÅL FRÅN CARL-AXEL STRÖMERS OCH ARNE ZETTERSTRÖMS VERKSTAD SAMT AVSKRIFTER AV DOKUMENT OCH BREV.
I samband med att Carl Axel Strömer förbereder avflyttning
från sitt hus på Terassvägen 6, Bromma där hans och
Arne Zetterströms verkstad var belägen, överlämnades
den 8/9
avskrifter av korrespondens mellan Arne och Carl-Axel samt föremål
till Svensk Dykerihistorisk Förening. Föremålen hade Carl-Axel
och Arne arbetat med under sin ungdom och kompanjonstid på 40-talet.
Vid överlämnandet närvarade förutom Carl Axel Strömer
och hans dotter Christina Strömer-Wilson, föreningens vice ordförande
Bert Westenberg och ordförande Hans Örnhagen. Nedan följer
min dvs en lekmans beskrivning av de mottagna föremålen. Vi
hoppas att Carl-Axel Strömer skall kunna komma till Tankhuset 17/10
för att berätta om föremålen.
1 Modell av hävningskompensator - en mekanism med vilken en dykarplattform kan hållas på konstant djup under sjöhävning. Tekniken bygger på en bottenvikt som påverkar en växelventil till ett pneumatiskt system, vars kolv styr avståndet mellan två flerskurna block över vilka bärlinan till plattformen löper. När, pga fartygets rörelser, spänningen i linan till bottenvikten minskar, matar växlingsventilen ånga eller tryckluft till kolven som ökar avståndet mellan blocken och plattformen lyfts relativt fartyget och förblir på oförändrat avstånd från bottenvikten. När fartyget sedan rör sig åt andra hållet sker det motsatta.
2 Elektrisk gasvärmare (ej helt färdig) Motståndselement från två elektriska kokplattor är försedda med ett stort antal kopparnitar som ger ytförstoring och virvelbildning. Allt är inkapslat i en mässingdosa. Värmaren var avsedd för att kompensera för de stora värmeförluster dykaren drabbas av vid dykning till stora djup där gasens specifika värme är stort och värmeförlusterna från luftvägarna kan leda till en nedkylning av hela kroppen även om dykardräkten är väl isolerad.
3 Elektrisk luftpump för akvarier med tillhörande elektriskt kopplingsschema. Pumpen består av ett glasrör med en tung mjukjärnskolv. Elektriska spolar lyfter kolven, som sedan sjunker ner av gravitationskraft. Ett separat rörsystem pumpar samtidigt olja för kolvens smörjning och tätning mot glasröret.
4 Akvariehävert för kontroll av konstant vattennivå i akvarium med genomströmning.
5 Gipsmask. Efter Arnes bortgång tillverkades två gipsmasker av en mall som ursprungligen gjutits av Arnes ansikte med avsikten att tillverka en fågelskrämma. Fågelskrämman tillverkades aldrig men mallen sparades. Den överlämnade masken tillhörde Arnes mor, som hade den placerad tillsammans med ett ljus och en bukett blommor (ofta tulpaner) i bostaden.
Man beslutar att fotografera verkstaden i det skick den nu har som dokument för framtiden. (Verkstaden är delvis omändrad sedan Strömer och Zetterström arbetade där.)
I samband med att Carl-Axel berättade om föremålen bjöds vi av dottern Christina på kaffe med en underbar fruktpaj i eftermiddagssolen i trädgården. Svensk Dykerihistorisk Förening tackar för dokument och föremål. Ordförande och vice ordförande även för kaffe och paj.
Västerhaninge 980923
Med bästa dykarhälsningar
Hans