Flertalet av SDHF:s medlemmar har troligen ett gammalt dykcertifikat erkänt av CMAS, Här ger vi en beskrivning av hur CMAS startade vad CMAS är nu och varför CMAS hamnade där.
Bildandet
En internationell kongress med dykförbund som representerade alla undervattensgrenar (sportgrenar) samlades i Bryssel den 28 september 1958. Nationella delegater deltog från följande länder: Belgien, Brasilien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Italien, Monaco, Portugal, Schweiz, USA och fd Jugoslavien.
Som följd av ett beslut på kongressen i Bryssel hölls ett möte i Monaco den 9–11 januari 1959, som officiellt etablerade World Underwater Federation, med en förkortning baserad på dess franska titel Confédération Mondiale des Activités Subaquatiques, CMAS, även känt som ”The World Underwater Federation”. En av grundarna och viktig förespråkare för CMAS var den franske undervattensutforskaren och dykpionjären Jacques-Yves Cousteau som valdes till att bli den första ordföranden medan Luigi Ferraro, italiensk undervattenspionjär, utsågs till vice ordförande.
Sportfiske gör CMAS internationellt
CMAS blev medlem i Confédération Internationale de la Pêche Sportive (CIPS) (Internationella sportfiskeförbundet). Där man tog en plats i Comité des Sports Sous-Marins (Undervattensportkommittén) Inte så konstigt som det kanske låter. Flera i CMAS styrelse var intresserade av och sysslade med harpunfiske/spjutfiske. I och med att CMAS blev medlem i CIPS fick man också en internationell status. CMAS övertog senare den roll CIPS Undervattensportkommitté haft. (Svenska SportDykarFörbundet anslöt sig tidigt efter att det bildats 1958 till CMAS.)
Konkurrensen hårdnar
CMAS var en gång en kraftfull icke-statlig organisation som hade stort inflytande över certifiering av dykning över hela världen. Den finansiella strukturen för CMAS vilade på ideella dykklubbar som i sin tur var medlemmar i nationella dykförbund.
Klubbmedlemmarna – dykarna som betalade för undervisningen – gav CMAS ett intäktsflöde. När dykare höjde sin kompetens med nya färdigheter, genom att gå högre dykutbildningar och specialkurser, stärkte de CMAS än mer ekonomiskt samt som institution och varumärke.
Den CMAS-baserade dykklubbsboomen i Europa spred sig aldrig riktigt till andra länder. Till exempel har Underwater Society of America, CMAS medlemsförbund, en mycket svag närvaro i dykutbildning, även om det finns gott om dykare.
Andra utbildnings- och certifieringsorganisationer bildades, främst i USA där NAUI var en av de stora dykorganisationerna. John Cronin var ursprungligen en NAUI-instruktör som bestämde sig för att bilda sin egen organisation med Ralph Erickson och dela upp dykutbildningen i flera modulära kurser istället för den enda universella kursen som då var vanligast. 1966 startade de gemensamt PADI. PADI är i dag världens största dykutbildnings och certifieringsföretag.
Efter ett antal ägarbyten såldes PADI 2017 till det kanadensiska investeringsföretaget Altas Partners och det franska privata kapitalföretaget Florac för 700 miljoner USD. De äger nu PADI gemensamt genom företaget Mandarin Fish Holding.
(Padi introducerades i Sverige 1983 av SDHF-medlemmen Anders Wästfeldt. Under 1990-talet var det flera som försökte starta upp, främst andra amerikanska dykorganisationer, i Sverige. Ingen av dem lyckades särskilt väl. Det senaste tillskottet och fortfarande existerande är Global Underwater Explorers (GUE) som etablerade sig i Sverige 2018. I Sverige har GUE främst gjort sig kända för sina projekt Rena Botten i Stockholms län och på västkusten, Operation Spöknät i Blekinge och Kalmar län samt Spöktinor på västkusten, men GUE ger även dykutbildning i tre steg.)
I och med att flera organisationer utbildade dykare och utfärdade dykcertifikat decimerades CMAS till att bli ytterligare en i gruppen av certifieringsbyråer.
CMAS sparkar ut prins Charles
Han var inte ensam om att bli utsparkad. CMAS kastade ut hela British Sub-Aqua Club (BSAC). Den brittiska klubben hade varit en av grundarna av CMAS och prins Charles var inte bara en vanlig medlem av BSAC utan dess ordförande. Att förstå historien om omvälvningar inom CMAS är väsentligt för dem som vill förstå organisationsreformen som ledde från dykutbildning och certifiering till att bättre tjäna undervattenssportens intressen. (ordförandeskapet i BSAC har gått i arv från prins Philip till prins (numera kung) Charles till prins Harry fram tills han avsade sig sin kungliga status och ersattes av prins William. Den som normalt kallas ordförande för BSAC är mera vad vi i Sverige skulle kalla verkställande direktör, VD.)
Orsaken till att BSAC uteslöts ur CMAS var att när dykning växte i popularitet kom medlemsförbunden inom CMAS i konflikt om rätten att kontrollera dykutbildning och certifiering i deras nationella vatten. Brittiska dykklubbar ordnade så att brittiska dykinstruktörer utbildade brittiska dykare utomlands. Detta minskade den ekonomiska möjligheten för de lokala dykinstruktörerna. Bråket om lokala rättigheter ledde till slut till att CMAS sparkade ut BSAC 1997.
BSAC hur har det gått för dem
Jo, de lever och frodas. Prins Charles blev inte förkrossad och BSAC kollapsade inte och försvann. På sin höjdpunkt, på 1990-talet hade BSAC runt 50 000 medlemmar. År 2009 hade det krympt till cirka 30 000 och 2022 22 000. Men denna nedgång återspeglar förmodligen helt enkelt den allmänna nedgången i intresset för sportdykning (under 1990-talet seglade klättring upp som en stor äventyrssport för de som ville prova på mer utmanande fritidsverksamheter, billigare utrustning och enklare att utföra).
”BSAC Japan grundades 1987 med ett huvudkontor i Osaka och har sedan dess expanderat med utbildningscenter och medlemmar i hela Japan. För närvarande har BSAC Japan cirka 115 utbildningscenter som sysselsätter mer än 800 instruktörer. Under sin 38-åriga historia har BSAC Japan utbildat mer än 150 000 dykare.”
”BSAC Korea grundades 1994 med ett huvudkontor i Seoul och har sedan dess expanderat med träningscenter och medlemmar i hela Sydkorea. För närvarande har BSAC Korea ett 50-tal utbildningscenter som sysselsätter mer än 350 instruktörer.”
”BSAC Thailand lanserades i maj 2009 och är under licens från BSAC UK. BSAC Thailand ger lokal support till thailändska dykcenter och lokala BSAC-filialer. Vi stödjer också aktivt BSAC-filialer från Storbritannien och runt om i världen genom att hjälpa till med utbildningen av deras medlemmar här i Thailand.” .
”Till dags dato uppgår royalties som betalats till klubben till över 2 miljoner pund. BSAC Japans framgång med att skapa denna alternativa inkomstström till medlemsavgifter uppmuntrade bildandet av vår BSAC Korea-franchise 1994 och mer nyligen BSAC Thailand 2009. Denna regelbundna inkomst är en betydande årlig bidragsgivare på den positiva sidan av klubbens balansräkning.” BSAC:s webbplats. Totalt har BSAC filialer i nästan 100 länder.
Andra effekter av att BSAC tvingades lämna CMAS
I och med att BSAC uteslöts ur CMAS blev de engelska klubbar som sysslade med undervattenssporter utan möjlighet att delta i internationella tävlingar eftersom dessa arrangerades av CMAS. Följden blev att utan BSAC som medlem i CMAS kunde de brittiska undervattenslagen i England, Wales och Skottland inte längre tävla vid CMAS-evenemang. Alla brittiska undervattensidrottare var plötsligt tvungna att etablera en ny organisation för att uppfylla CMAS-krav. Här är ordagrant vad Wikipedia säger:
The British Underwater Sports Association skapades 1997 för att fylla den lediga tjänsten i CMAS Sports Committee för Storbritannien som orsakades av uteslutningen av British Sub-Aqua Club för att säkerställa kontinuerlig tillgång till internationella tävlingar som erbjuds av CMAS.
Dykutbildning och certifiering blir en marknad
PADI tillsammans med andra av CMAS konkurrenter inom certifieringsbranschen visade sig vara mycket smidigare än CMAS. En organisation vars beslut fattas vid årliga möten som kräver en majoritet i demokratisk stil med ett land och en röst kommer sannolikt aldrig att vara helt i samklang med konsumenternas behov. Grovt tillyxat kan man säga att PADI och liknande dykutbildare drivs som företag med vinst som första mål, medan CMAS mera arbetar för en säker dykutbildning. Detta gör att PADI och liknande snabbare reagerar på ”kundernas” önskemål.
CMAS byter fokus
Varför skulle CMAS konkurrera med PADI, SSI, BSAC och alla andra inom dykutbildnings och certifieringsindustrin när det är det styrande organet för sport som kan växa? Det är därför ingen tillfällighet att dagens CMAS främst sysslar med främjande av sport. I undervattensspel och fensim har CMAS monopolistisk kontroll över internationella toppevenemang, särskilt världsmästerskap och europeiska mästerskap. Undantaget är AIDA, det oberoende styrande organet för fridykning. Hur CMAS löser problemet med AIDA:s separata liv verkar nu vara avgörande för CMAS framtid.
CMAS i dag
CMAS består i dag av tre stora kommittéer – sport, teknisk och vetenskaplig. Dessa kommittéer övervakas av en styrelse (BoD) som väljs periodiskt på den årligen sammankallade generalförsamlingen. BoD, sportkommittén och den vetenskapliga kommittén övervakar underkommittéer som kallas kommissioner. Den dagliga driften övervakas av en styrgrupp utsedd från styrelsen. CMAS huvudkontor ligger för närvarande i Rom, där också CIPS har sitt säte.
CMAS Sports Committee
CMAS Sports Committee är världens styrande organ för 11 undervattenssporter. I dessa sporter anordnar CMAS flera världsmästerskap.
CMAS Technical committee
Den tekniska kommitténs roll är att tillhandahålla ”säker dykning för CMAS-medlemmar” och strävar efter att uppnå detta genom att ”främja standarder i världsklass för alla aspekter av dykning och säkerställa efterlevnad av dem av medlemsförbund och dykleverantörer”.
Den övervakar de två följande systemen – ett standardsystem för dykarutbildning som kallas ”CMAS International Diver Training Standards” och ett certifieringssystem som kallas ”CMAS International Diver Certificates”.
Eftersom CMAS startade som en volontärorganisation för sport- och fridykare, tenderar dess kurser att spegla hela utbudet av europeiska och internationella dykstandarder. Jämfört med andra dykorganisationer som kan vara mer inriktade på semester och dykning i tropiskt vatten, och medan organisationer som PADI och SSI tenderar att ta dykare i vattnet omedelbart, är CMAS instegsutbildning mer omfattande, med mer ”klassrums”-levererad teori.
CMAS tekniska kommitté har utvecklat ett kvalifikationssystem som för närvarande är känt som ”CMAS International Diver Training Standards” som består av publicerade universella standarder för sportdykning, teknisk dykning och dykledare.
Kommittén har också utvecklat ett dykcertifieringssystem som kallas ”CMAS International Diver Training Certification System” för de flesta av sina dykträningsstandarder och som tillåter dykare som har utbildats i enlighet med CMAS International Diver Training Standards, att få sin utbildning erkänd över hela världen, särskilt i länder där CMAS-anslutna organisationer finns. Systemet inkluderar ett dubbelsidigt dykcertifikat där ena sidan visar den uppnådda CMAS-standarden medan den andra sidan har detaljer om den utfärdande organisationen och dykaren.
CMAS tillhandahåller inte själv utbildning eller utfärdar certifieringar – detta är tillgängligt från två källor. För det första, från nationella dykförbund som är anslutna till CMAS tekniska kommitté som använder sina medlemsdykklubbar, deras medlemsinstruktörer där förbundet uteslutande är en instruktörsorganisation eller enligt avtal med oberoende organisationer för dykning som är verksamma i de länder där dessa förbund är baserade. För det andra, från speciellt ackrediterade dykcenter som kallas ”CMAS Dive Centers” (CDC) som använder dedikerat CMAS-utbildningsmaterial.
CMAS Scientific Committee
Kommittén anser att dess huvuduppgift är att uppmärksamma världens undervattensdykarsamhälle, de viktiga frågorna som rör den marina miljön och hur dykare kan spela en viktig roll för att skydda den genom att fungera som observatörer i frontlinjen av dess allmänna hälsa, särskilt i respekt till invasiva arter, kustnära ekosystem och biologisk mångfald. Dess tjänstemän som väljs bland personer som nominerats vid CMAS generalförsamling av anslutna nationella dykförbund inkluderar följande positioner – president, sekreterare, ett antal allmänna medlemmar och ordförande för följande kommissioner – marinbiologi, marinarkeologi, geologi och professionella relationer.
Vetenskapliga dykkoder
Under en 10-årsperiod från 1977 ansvarade CMAS Scientific Committee för utvecklingen av ”Code of Practice for Scientific Diving” för UNESCO i samarbete med Sea Grant.
(National Sea Grant College Program (Sea Grant) inrättades av den amerikanska kongressen 1966 och består av ett nätverk av 34 universitetsbaserade program. Sea Grant-program finns i alla kust- och Great Lakes-stater och även i Puerto Rico och Guam.)
Kvalifikationer
CMAS Scientific Committee övervakar ett system med dykstandarder och certifiering som fungerar parallellt med CMAS International Diver Training Certification System. Systemet utvecklades för att erkänna statusen för en dykare som är kvalificerad att dyka under forskningen medan denne är anställd. Denna internationellt erkända kompetensstandard är en klar fördel för arbetande forskare som vill resa mellan laboratorier och institut i olika länder. Känd som CMAS Scientific Diver Standard.
Ett program med specialistkurser både på ingångs- och avancerad nivå inom undervattensarkeologi, sötvattensbiologi, marinbiologi, marin geologi och oceanologi erbjuds också. Utbildning och certifiering (även känd som brevets) för ovanstående kvalifikationer är tillgänglig från organisationer som kallas CMAS Scientific Centers (CSC).
CMAS utbredning idag
Medlemsförbund i februari 2024, 100 nationer:
- Afrika: 15 nationer
- Amerika: 15 nationer
- Asien: 27 nationer
- Europa: 40 nationer
- Oceanien: 3 nationer
CMAS president Anna Arzhanova och CMAS generalsekreterare Hassan Baccouche besökte Svenska sportdykarförbundet, SSDF, och Svensk Dykerihistoriska Förening, SDHF, 2017. Hans Örnhagen guidade dem i Dyktankhuset.
(Gunnar Järvholm, medlem i SDHF, blev 1989 invald i CMAS huvudstyrelse och jobbade i flera olika arbetsgrupper. Bland annat var han ordförande för International Instructors Commission i sex år.)