Dyktankhuset som ligger vid Galärvarvet, Kungliga Djurgården i Stockholm, mellan Vasamuseet och Spritmuseet, är hjärtat i föreningens verksamhet. Vårt syfte är att sprida kunskap om dykning från äldre tid genom olika aktiviteter, samla återståndare, manualer/tekniska beskrivningar och dokument som har haft och har betydelse för utvecklingen av dykning. Vi hoppas att du finner vår webbsida intressant och lockar dig till att besöka Dyktankhuset för att få mer kunskap om dykning i ett historiskt perspektiv, i nutid och i framtiden. Dyktankhuset lyder under den statliga myndigheten Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria, SMTMF.

Visste du att du kan beställa specialvisningar av Dyktankhuset? Skriv til oss och berätta om dina önskemål.

Nytt från SDHF

Apnea – fridykning som sport

Foto av världsmästaren Alexey Molchanov, taget av Daan Verhoeven under världsmästerskapet i
fridykning 2021.

Apnea är det sammanfattande namnet på tävlingssporten fridykning. En sport som växer sig allt större. Ett ursprung till människor som fridykare kan vara de asiatiska havsnomader som livnärde sig och fortfarande livnär sig på att fridyka efter mat och pärlor (se vår tidigare artikel om Ama-san, Japans kvinnliga fridykare under Dykningens Historia > Asiens Dykhistoria).

En skillnad är att tävling i fridykning går ut på att göra ett enda maximalt dyk – inte många korta dyk i följd. De flesta av oss klarar, efter lite träning, att hålla andan under 1,5 – 3 minuter, att fridyka ner till cirka 20 meter och att simma under vattnet 25 – 30 meter, men världsrekorden inom Apnea ligger i dag på ett djup av 136 meter simmat med fena, att simma horisontellt under vattnet i bassäng, 319 meter, att hålla andan i vila under vatten 11 minuter och 35 sekunder. Hur är det möjligt?

Vi vänder oss till den svenska professorn Erika Schagatay och hennes forskningsteam vid Mittuniversitetet som studerar fridykningsfysiologi, för att få en förklaring. Erika är också dykare och fridykare och var en av de drivande krafterna bakom Svenska Sportdykarförbundets beslut att godkänna apnea som en undervattensport.

Människor har något som kallas en dykrespons. Enligt Erika är dykresponsen något som är mer eller mindre utvecklat hos de flesta däggdjur. Hon tränade grisar att dyka (grisar och människor har ungefär samma fysiologi grisar är dessutom ”intelligenta” och relativt lättlärda). Det visade sig att grisar hade en mindre stark dykrespons än tränade människor. Vår närmsta ”släkting” bland däggdjuren, aporna har mycket dålig dykrespons medan dykande däggdjur som till exempel kaskelotvalen och vissa sälar har mycket bättre dykrespons än människan.

Vad är då dykresponsen?

Enkelt uttryckt är det kroppens sätt att reagera på när det inte finns tillräckligt med syre. Vi har kroppsdelar som kräver mindre syre och tar längre tid innan de tar skada av syrebrist till exempel huden, medan hjärnan och hjärtat ständigt kräver syre. Kroppen prioriterar när man fridyker att transportera syre just till hjärnan och hjärtat medan den drar ner på syreleveransen till huden och andra delar av kroppen som inte är lika beroende av syre. Vi behöver inte ens dyka för att det här skall träda i funktion, det räcker med att vi håller andan och placerar ansiktet i vatten. Det som sker är att pulsen minskar, och samtidigt minskar blodflödet i kärlen till t ex huden.

Andra kroppsfunktioner som hjälper fridykaren

Enligt Erika Schagatay och hennes forskningsteam är det flera kroppsfunktioner som hjälper till när man ska hålla andan. När man fridyker är lungornas storlek viktig, eftersom de lagrar syre. Ett annat exempel är mjälten, som innehåller ett lager med koncentrerat blod. När den drar ihop sig, minskar sin volym, kan den öka mängden röda blodkroppar som transporterar syre i blodet. När mjälten pytsat ut de extra blodkropparna kan man hålla andan längre, har Erikas forskningsteam visat. För att kunna fridyka är det också viktigt att kunna slappna av och minska sin stressnivå, då minskar syreförbrukningen.

Träning är en viktig del

Att vara i god fysisk form är som inom alla prestationsformer viktigt. Många egenskaper som påverkar dykförmågan är ärftliga, men de flesta går också att träna upp. Dykresponsen ökar t ex om man fridyker – eller bara håller andan – ofta. Erikas forskning har också visat att frivilliga personer som gjort fridykningsinspirerad lungträning ökat sin lungkapacitet med en halv liter på 3 månader. Om man fridyker mycket får man även en större mjälte, vilket förlänger dyktiden.

Men träning handlar inte bara om fysisk träning utan också psykisk träning i att utstå visst obehag utan att bli stressad. Många av de som är verksamma inom apnea ägnar sig åt yogaövningar för att kunna slappna av bättre, och de kan också använda yogaandning just innan dyket för detta.

En viktig regel när man fridyker är dock att inte ”hyperventilera” före dyket, dvs andas mer än normalt. Då är det risk att man inte känner när man måste börja andas igen, och man kan drabbas av ”blackout” av syrebrist (detta kan även ske under uppstigningen mot ytan efter ett djupt fridyk, så kallad shallow water blackout).

Säkerhet inom fridykning

Inom tävlingssporten apnea ska man alltså prestera långa dyk, men om man håller andan för länge kan man svimma under vattnet, och utan hjälp drunkna. På tävlingar finns alltid säkerhetsdykare som snabbt kan hjälpa en fridykare om den drabbas av blackout, och fridykaren som fått blackout diskvalificeras från tävlingen.

Om man fridyker som rekreationssport är det viktigt att inte försöka göra maximala dyk – man ska gå upp så fort man känner andnöd. Därför är det viktigt att man inte hyperventilerar, vilket tar bort andningsreflexen. Lika viktigt är att ha någon med sig i vattnet, som kan rädda en fridykare som drabbats av blackout: Dyk aldrig ensam! Avslutar Erika.

Tack

Denna artikel om fridykning skickades till Erika med en förfrågan om hon kunde korrekturläsa materialet, vilket hon glädjande nog gjorde. Dessutom lade hon till en mängd information som gjorde artikeln mycket intressantare. Hon berättade också att hon har mycket mera material om fridykning som hon var beredd att dela med sig av, så ni kommer troligen att se Erikas namn här på sdhf.se även i framtiden. Tills dess, stort tack Erika.

Nytt svenskt forskningscentrum inom dykning

Försvarsmakten har anslagit 25 miljoner kronor fördelat på fyra år till ett nyskapat foskningscentrum inom dykning vid Blekinge Tekniska Högskola, BTH. Docent Oskar Frånberg, som leder forskargruppen vid BTH säger att man ska ta fram en ny metod för dekompression baserad på marinens nya dyktabell. Dagens teknik är otillräcklig när det gäller moderna elektroniska system. Det BTH-forskarna vill göra är att utveckla en helt ny metodik där användaren själv kan välja en acceptabel risknivå för tryckfallssjuka – från så låg som 0,1 procent upp till 10 procent, beroende på uppdragets krav. Det här är särskilt intressant ur ett militärt perspektiv, där man ibland kan behöva ta större risker för att uppnå en viktig målsättning, säger Oskar Frånberg. Forskningens fokus kommer att ligga på; – – Utveckling av nya algoritmer för dekompression för att hantera kroppens avgasning efter dykning för att minimera risken för dykarsjuka. – Riskanalys: Skapa system där dykare kan anpassa risknivån för dykarsjuka baserat på uppdragets krav, vilket är särskilt relevant för militära operationer. – Teknikutveckling: Ta fram ny teknik för att göra dykning säkrare och mer flexibel.  Forskningen skall ske i samarbete med experter i bland annat Nederländerna, Kanada och de nordiska länderna. Målet är att så småningom inkludera samtliga Nato-länder i projektet.